Mot strömmen...

döda fiskar flyter med strömmen...

Dag Två...

September 10
by Hanna 10. September 2010 05:58

Hej fina du!

Fredag idag och jag sitter och vilar i soffan. Jag gick på förmiddagen och simmade i en timme, det blev ca 52 längder så det känns bra. Efter det gick jag till affären och köpte mängder med frukt. Det är det enda mellanmålet jag tar nu och då behöver jag ha lite olika hemma. Håller på att städar också, imorgon har vi besiktning på lägenheten så då vill man ju att det ska se någorlunda ok ut. 

2:a dagen på Calorie Count. Jag säger det till er så att jag måste fortsätta, det är lätt att ge upp, speciellt med det tuffa schemat jag har satt upp. Jag är konstant hungrig känns det som, om det är för att man tänker mer på mat eller om jag faktiskt är hungrig har jag ingen aning om. Det blir ju inte många kcal jag får äta och det stör mig att de nu räknar med att jag ska träna för minst 500 kcal varje dag också, det är inte bra för kroppen, jag hade ju tänkt att dra ner lite på det eftersom det känns som att jag har övertränat mig. Min tanke är att de dagar jag inte tränar så kanske jag går en promenad men någon dag måste man bara få vara också tycker jag. Imorgon ska jag försöka mig ut på en löptur och på söndag blir det simning igen tror jag. Jag hoppas så på att min magsäck krymper snabbt så jag slipper känna mig hungrig. 

Ikväll ska vi ut och äta middag med Helen, Sky, Clive och Lize. Det enda jobbiga med det är att jag inte kan kontrollera vad jag äter eller föra in det i dagboken så bra. Jag bråkar med mig själv. En del av mig tycker inte att jag ska behöva må dåligt och stressa för att jag går ut och äter middag, det är något jag måste kunna göra med mina vänner. Dock kan man ju kanske ha ett bättre tankesätt när man beställer maten. En annan del av mig tycker det är jobbigt att gå ut då jag inte kan fylla i dagboken och det är bara dag två... När jag gjort det ett tag så kommer jag nog inte vara lika nitisk för då har man en bättre koll på saker och ting. När jag hade varit med i Viktklubben ett tag så var jag inte så orolig, jag märkte att det hände saker med min kropp och jag kunde unna mig ibland utan att fylla i dagboken eller må dåligt över det. Som sagt, det blir nog bättre om en månad när jag kommit in i det hela och ser om jag gjort några framsteg. 

Nu pratas det om på TV om det är klart med jordbävningar och skit eller om det här bara är en början på något större och värre, hmmm. Jag är glad att jag åker hem om ett år. 

Nu måste jag fortsätta städa lite innan jag ska göra mig ordning för att möta upp de andra på stan.
Kram på er!

Tags:
Categories:

Add comment




  Country flag
biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading