Mot strömmen...

döda fiskar flyter med strömmen...

Vårt Bröllop!!!

January 26
by Hanna 26. January 2011 00:27
Hej igen!

Tänkte berätta om min helt otroliga, fantastiska, underbara Bröllopsdag.

Dagen innan var det minst sagt stressigt. Vi fixade med saker och sen åkte vi till Botaniska för en liten rehersal genomgång. Det tog ca 30 min. Därefter gick Chris, jag och våra föräldrar och åt en mycket mysig och trevlig middag tillsammans.Efter middagen åkte Chris hem till Nat och Dave och sov över. Dave krävde att Chris skulle bo hos dem då vi absolut inte skulle ses före bröllopet.

Bröllopsdagen började med att jag gick upp och tog det väldigt lugnt. Under tiden stressade mina stackars föräldrar och svärföräldrar runt för att hämta blommor, tårta, fixa med dukningen och bordsplacering på Dockside. De hade en intensiv dag men de verkade ändå väldigt nöjda. Jag tog ett fotbad och fixade mina fötter så att de  såg bra ut, jag duschade länge och försökte koppla av så mycket det gick. Jag fixade även med mina naglar. Efter ett tag kom Lize och så gick vi till stan, mötte upp Nat och åt en bra lunch. Jag åt en sallad då jag inte ville känna mig helt full i magen. När vi kom tillbaka till lägenheten åt vi jordgubbar och drack champagne samtidigt som Lizes syster kom och gjorde min make up. Nat fixade med mitt hår. När jag väl var sminkad, fixad i håret, påklädd osv så stod jag stressad och väntade på mina snurriga brudtärnor JAlla kommenterade hur lugn jag verkade vara, jag var lugn, tills jag satt i bilen och var en minut ifrån Botaniska Trädgården. Då började jag nästan hyperventilera. Väl i Botaniska så sprang jag nästan då vi var sena, ca 15 min. Mina brudtärnor hann knappt med mig J

När jag gick med armen i pappas och mamma på andra sidan så hörde jag Clive spela sången vi valt. Det var Kents låt ”Sverige”. Vi var så glada för att Clive ville göra detta för oss, spela akustisk gitarr passade så otroligt bra vid Duckpond. I ena ögonvrån såg jag att det stod mängder med folk och stirrade på hela spektaklet men jag lyckades stänga ute allt och alla. Jag var inte jättenervös och jag tycker att jag sa mina saker jag skulle säga ganska avspänt, det återstår dock att se på filmen…

Här kommer det jag sa till Chris förrutom vår ”löften” :

Chris!

I was sitting in Romantic fiji and wanted to come up with something fantastic to say but the only thing I could think about was these two words, two words that can seem so small but for me they are  so big. Two words that says how you are as a person and how you are towards me.

The words, Thank you!

Thank you for being my absolutely best friend!

Thank you for your love of travel, you have showed me the world!

Thank you for always helping me grow as a person!

Thank you for always believing in me!

And the last and most important one,

Thank you for always taking care of me and loving me unconditionly!

I love you!

Nu fick ni läsa något sockersött också…

Efter vår ceremoni var det dags för fotografering och jag fick väl det mesta som jag ville ha. Specellt kortet som jag tjatat om i månader, det blev grymt. Jag ville ha ett kort uppifrån på hela gänget nere vid Duck Pond och det fick jag… När alla gemensamma kort var fixade så tog Chris och Deb och körde runt Chris och mig för lite andra kort. Vi är supernöjda och det enda jag saknar är ett kort på Chris och mina händer. Något vi måste fixa innan vi åker hem.

När vi var klara med korten åkte vi till Dockside. Alla satt till bords och skålade och hurrade när vi kom uppför trappan. Helt surrealistiskt. Hela dagen var i och för sig helt surrealistiskt… Vi hade en kanonbra middag med så mycket fina tal. Först ut var det Dave, bestman som höll tal, det var väldigt fint. Därefter var det min pappa. Fy tusan så stolt jag var över honom. Han ställde sig upp, rak i ryggen och höll tal på engelska. Inte nog med det, det var ett helt fantastiskt känslofyllt tal som jag sent kommer glömma. Så fint… TACK PAPPA!!!

Sen hoppade Sky in och höll ett mycket känslofyllt tal som var fint. Vår fina vän Anna höll också ett tal och det betydde massor, verkligen. Tack Anna!!!Sist ut var Chris pappa Flemming som höll ett roligt tal men som dock slutade med tårar från min sida då de hade en gåva till oss. Gåvan var ett stort lås med våra namn ingraverade och datumet. Det här låset ska vi sätta någonstans i Wellington Enligt dem skulle nycklarna slängas i vattnet. Jag tror vi slänger en och behåller den andra som vi har tänkte att rama in när vi kommer hem. Det blev otroligt känslosamt då det var en bitterljuv känsla med hela bröllopet. En så underbar dag men ändå vet vi att det inte är långt kvar innan det är dags att lämna vårt hem härnere för att skapa ett annat i Sverige. Det var så fint dock, Tack Flemming!!!

Sist men inte minst fick vi se våra två söta, underbara gudbarn sitta i sin soffa i Sverige och hälsa till oss. Tack för att ni ordnade med det Martin och Camila! Dessutom fick jag ett så fint tal av min fina bror Patrik. Han, Sofia och Tyra hade fixat med det här talet som skulle ses på en projektor under en lång period och de hade haft många roliga ideér. Jag måste tacka er så mycket, det var så fint av er och det kändes så speciellt att ni tog er den tiden. Jag satt och grät när jag hörde ditt tal och ALLA pratade om Tyra och hennes studsand toffsar när hon sjöng, så söt. Tack Patrik och Sofia!

Efter middagen så körde jag och Chris vår första och vad jag tror enda dans. Vi hade pratat om ifall vi kunde fixa lite roliga dansnummer för att chocka våra gäster men tiden räckte inte till så vi skippade det. Vi letade efter en låt som vi tyckte om och som var vals men det sket sig. Det slutade med att vi tog en riktigt sliskig sång som är ”Have I told you lately that I love you” (vi körde med Björn Skiffs) då det var roligt med en svensk artist. Jag brukar nämligen sjunga det för Chris  vissa morgnar så vi tyckte den passade bra. Därefter genomled både Chris och Flemming två låtar till. Jag dansade med Flemming och Chris dansade med min Mamma. Jag dansade sen med pappa (som inte led alls utan älskade detta moment) och Chris dansade med sin mamma. Efter dansen var det dags att skära tårtan och därefter var det dans och mingel. Våra vänner är inte mycket för dansande utan mer för att sitta och snicksnacka så det gjorde vi MYCKET. Vi kom inte hem förrän klockan var 4 på natten och då ville jag INTE ta av mig klänningen. Jag var så nöjd med HELA dagen, finns inte mycket att klaga på alls.

Dagen efter åt vi brunch med Nat,Dave, Lize, Clive, Ingela, Flemming, Mamma, Pappa, Karin, Anna och Kristian. På kvällen grillade vi och våra föräldrar hemma hos oss och hade en supermysig kväll. Två dagar efter det flög mamma och pappa härifrån och det var riktigt jobbigt, fy så jag grät. Nu vet jag att det bara är 4 månader kvar men det var tungt att säga hej då efter så intensiva veckor.

Blev ett lååååååångt inlägg men jag tyckte ni kunde behöva det J

Efter detta kommer bilderna från själva dagen men dem får ni en annan dag…

Kramen på er!!!

Tags:
Categories:

Add comment




  Country flag
biuquote
  • Comment
  • Preview
Loading